I lördags var jag och Patrik ute och cyklade. Vi befann oss på en 70väg och raksträcka. Just då cyklade jag bakom Patrik när jag helt plötsligt känner en smäll och flyger. En bil har kört rakt på mig och alltså inte alls sett mig och Patrik där på raksträckan. Jag låg på marken utan att kunna röra benen, Patrik springer fram till bilen helt upprörd och skriker typ "du körde på henne, hon är ju gravid" varpå en 79 årig gubbe stapplar ur bilen (rollatorn ligger i bilen) redo att slåss. Båda är antagligen chockade och när polisen kommer bedömer de mannen sinnesförvirrad och tar hans körkort ifrån honom varpå mannen undrar om han kan få köra därifrån nu. Själv ligger jag på marken men samtidigt inom 1min har en barnmorska stannat sin bil och två läkare kommit till min undsättning. Finns en högre makt så kan jag inte annat än lyckligt konstatera att den vill mig mycket väl :)! Väl inne på sjukhuset görs ett ultraljud som konstaterar att barnet lever, vilket jag redan känt då jag kände den sparka.
Jag är jätteglad som lever och inte fått några benbrott. Visst jag mår som jag blivit krossad men igår efter behandling hos Stefan Bengtssons naturmedicin kunde jag för första gången ta mig uppför trappan med lite hjälp av Patrik och sova i min riktiga säng. Helt underbart. Idag ska jag till Ulla på www.kostverkstaden.com för sakral-kranialterapi som jag vet kommer göra underverk och så har jag även Kristina på Complete wellnes som hjälper mig med zonterapi och laser. Jag känner mig omringad av hjälpsamma och goda människor och så tacksam över det.
Dock är jag bekymrad. Den 1maj genomfördes ett beslut om att alla örter ska registreras och genomgå läkemedelstester till en kostnad få företag utom just läkemedelsföretag har råd med för att få säljas. Arnika är en fantastisk ört mot inre och yttre trauman av just det slag jag råkat ut för och när jag skulle inhandla de droppar jag tagit innan fick jag beskedet att de inte registrerats och därmed är förbjudna att importera. Arnika har få eller inga biverkningar ifall du inte är överkänslig mot just örten (men då borde man också förbjuda alt registrera tomater, äpplen, nötter och alla livsmedel som kan orsaka allergier). För alla som slösar med produkter som voltaren, zonsalva, orudis etc så kan jag varmt rekommendera arnika istället. DJag blir förvånad om du inte kommer vara mer nöjd med arnikasalvans effekter än din vanliga NSAID-behandling. Till slut fick jag tag i en arnicasalva från tyska Weleda som är stora nog att ha råd med kostnaden. För att undvika att den klassas som läkemedel då den är verksam skriver man på paketen att indikationerna grundars sig på långvarig erfarenhet. Annars riskerar den att hamna oåtkomlig bakom disken hos apoteken. Däremot blev jag under min sjukdomsvistelse erbjuden säkert 10gånger morfin i olika varianter, dropp, piller etc. Det är tydligen helt ok att droga ner individer och foster med starka beroendeframkallande preparat som man vet skadar organismen, men en ofarlig ört ska beläggas med om inte förbud så med varningstext, höga avgifter och i sista skeende höga priser ut till konsument.
Jag vill dock tacka alla snälla människor som stannade och hjälpte mig och även de vittnen som såg incedenten, och alla mina fina vänner som hört av sig. Just nu kom ett blomsterbud på posten från kära Sara och Jonas :)! Jag är sannerligen en lyckligt lottad person. Jag hoppas även att mannen mår bra och att han inte skadar varken sig själv eller någon annan mer genom bilkörning. Jag hoppas verkligen för hans egen skull att de gör en grundlig medicinsk undersökning på honom innan de ens överväger att ge tillbaka hans körkort.
Jaha i helgen är det dags för bröllop nummer 3, den här gången är det min vän Sara som gifter sig här i Helsingborg och jag håller verkligen tummarna för att vädret ska visa upp en solig sida så att brudparet får en så fantastisk dag som möjligt.
Annat som händer är naturligtvis Kalmar Triathlon och som gravid gäller bara att följa tävlingen på annat sätt än att själv delta. Det är kluvet och jag kände det redan under Århus Challenge som det var tänkt att jag skulle ställa upp i, jag längtar verkligen över att få tävla samtidigt som det på ett sätt även känns lite skönt att slippa alla förberedelser som jag vet måste till. Just igår var det ganska skönt att slå ihjäl någon timme på stranden med fina Anna Sjöbert och på kvällen sakta jogga fram och prata strunt med fantastiska Maria Andersson. Men känner jag mig själv rätt så kommer drivet mig snart bli övermäktigt.....
Sedan finns saker som gör mig upprörd för tillfället och det är vår nyhetsbevakning på i medier, vi sägs bo en full demokrati med full insyn över vad som sker i världen. Ofta brukar vi även raljera över USA som vi anser vara på tok för inskränkta i sin mediaupplysning. Men är vi så upplysta och är medierna så objektiva när vi väl tänker efter. Studera nyheterna under en vecka och vad som egentligen skrivs och sägs, mycket är väder, fotboll, kändisars drogberoende och kärleksförhållande och mycket lite vad som egentligen händer i världen. Somalias hemska kris näms som i en bisats och själv tycker jag verkligen morden i Norge var obeskrivligt fruktansvärda (och än värre var det att man i början självklart antog att en muslim låg bakom) men i Somalia, Kenya etc svälter 11miljoner människor varav 2.2miljoner inte ens går att nå. Det känns självklart att ge en tyst minut till Norges offer men inte till alla som dör i Afrika, nog är det så i jämlikhetssverige att det är skillnad på liv och liv ändå.
...i många avseenden har det varit. Veckan började med ett besök hos underbara Jona i Höllviken. Vi ett helt gäng avdankade (sållar mig själv till den skaran temporärt :)) och kanske pånyttstartande triathlonbrudar började morgonen med ett kort simdopp i havet följt av yoga och en underbar brunch med färska frukter, bär, ägg, bröd och hembakade godsaker. Smaker och möten att bevara.
På tisdagen var det dags för ultraljud och inte för att jag varit det minsta orolig men det är alltid skönt att veta att allt utvecklar sig normalt. Enligt barnmorskan var barnet både stort för sin ålder och väldigt livligt. Tro jag det då jag och tom Patrik kände sparkar redan i ve 16-17 (jag ännu tidigare). Barnmorskan uttryckte även lite medömkan över min mage som hon antog skulle göra väldigt ont då jag tydligen har extremt spända magmuskler. När jag sa att det redan spänner skrattade hon bara och sa att det inte börjat ännu. Det låter intressant.
Vidare har det varit festival här i staden och vi har varit nere en kort sväng alla tre dagarna och varje gång vi satt oss på cykeln för att trampa ner har det börjat smådugga ett dugg som sedan övergått i ösregn. Förlåt alla festivalbesökare det dåliga vädret är vårt fel. Idag undlät vi oss att åka ner till stan och idag har även varit bästa dagen på hela veckan så teorin om att vi förstört festivalen måste vara sann ;).
Även träningsmässigt har veckan varit god. Normalt har det blivit ca 10h träning men denna veckan har jag närmre avverkat 14h lugn distansträning. Normalt har jag inget schema som jag följer utan jag lyssnar på kroppen och anpassar träningen efter den. Vissa dagar känner jag mig pigg, andra ganska trött så då orkar jag inte lika mycket. Nästan hela denna vecka har varit en pigg vecka och jag har lyckats springa nästan 6mil vilket jag tror är rekord sedan jag blev gravid. Eftersom det börjar synas att jag är gravid och inte bara lagt på mig lite hull nu så måste det vara en intressant syn att se mig springa med magen i vädret, det börjar nämligen bli lite svårt att dölja magen, särskilt i träningskläder. Dessutom har jag blivit tvungen (till Patriks förtjusning) att investera i ett par nya bh:ar. Rea är guld just nu men aldrig kunde jag väl tro att jag skulle behöva investera i en C-kupa. Fast som atlet är det nog mer till obehag än behag vid träningar.
Även om jag inte elittränar just nu så ligger jag verkligen inte på latsidan. Den här veckan har jag varit på två bröllop. Först ut var min bror som hade bjudit ner hela familjen till Terracina i Italien. Underbart väder, bad, morgonlöpning,fantastiskt god mat och sen ett jättefint bröllop på torsdagen fick avsluta resan. Vi fick i alla fall tre hela dagar i Italien innan det bar hem till Sverige och ytterligare ett bröllop. Patriks barndomsvän och min gymkollega från Lund gifte sig igår. Även det blev en underbar tillställning och en väldigt sen kväll eller ska jag säga natt/morgon. Kan inte mer än glädjas över hur vackra och lyckliga de verkade samt vilken tur vi hade med vädret. Fredagen när vi kom hem kännetecknades av tunga regnmoln och idag skymmer tunga regnmoln himmeln. Men i går sken solen :)!
Nästa helg går världens första Helsingborg Triathlon av stapeln och jag kommer att vara med som funktionär samt sälja kompressionsstrumpor/sleeves och tights till de som önskar. Jag har även några race belts kvar. Jag kommer även heja fram Patrik som gör sin triathlondebut. För er som tror att jag pushat honom kan jag direkt avfärda det, det är hans och bara hans beslut. Men visst ställer jag upp så att han får låna en av mina snabba och snygga cyklar.
När det gäller min graviditet så ska jag på ultraljud i början av nästa vecka, det kommer blir tredje gången men det är alltid lika spännande att följa utvecklingen. Själv mår jag jättebra och träningen består av lätta löppass och cykelpass. Mina underben har dock en tendens att svullna på kvällarna och jag oerhört tacksam över mina slstri strumpor att dra på. Simningen har tyvärr legat på land ett tag då jag vill passa på att springa medan jag kan. Dock kommer jag återuppta den nu och startade redan i Italien. Jag kommer att röra på mig så länge jag bara kan, givetvis bara så länge det känns bra men jag tycker kroppen är väldigt tydlig och kan inte missförstås. Men jag förvånas ständigt över hur långsam min träningsfart är. För intresserade så kommer jag att fortsättningsvis skriva om min graviditetsträning och hur den fortlöper :).
Sommar är normalt högsäsong för min triathlonsatsning men detta året har träningen verkligen sett annorlunda ut. Många av er vet säkert redan, ni andra får beskedet här. Det är med stor glädje som jag kan berätta att jag är gravid i 15onde veckan. Det känns nästan ofattbart att Patrik och jag snart ska bli föräldrar till ett litet barn och vi glädjer oss mycket. Jag förstår att nyheten för flera kom oväntat så också för oss då jag hade siktet inställt på åtminstone en till säsong innan jag tänkt bli mamma. Dock har både jag och Patrik som ambition att jag ska komma tillbaka till mitt tävlande igen men vet samtidigt att det inte är en lätt uppgift utan kommer kräva en hel del disciplin och planering. Men jag är målintriktad och villigt att ge vad som krävs. Därmed har träningen inte blivit vad den brukar såhär års. Ganska tidigt sa kroppen ifrån gällande hård träning. Den första tiden fortsatte jag att tävla men efter min vinst i Springtime beslutade jag mig för att sluta med den hårda träningen eftersom det inte kändes bra i kroppen. Dock underhåller jag mig med diverse lugna jogging- och cykelpass och kommer så göra så länge min kropp gillar och behöver det. Jag tror nämligen att träning så länge som möjligt bara är bra. Dessutom får jag tillfälle att utöka min coachingverksamhet samt försälning av x-endurance och sls3-kompressionskläder. Jag har fortfarande några coachingplatser kvar så hör gärna av dig.